Arsenal 1.0
God kväll.
Dagens seger var en seger och inte mycket mer än en seger. Eller jo, tre poäng var det också. Arsenal vann med 1-0 och det var med darr på ribban i slutet. Trots det är jag nöjd. Det viktiga idag var tre poäng och inget annat. Vi har en del nya spelare och efter att ha nått “rock bottom” förra omgången så var det viktigt att komma ut på banan och göra vårt jobb.
Det Arsenal vi såg idag är ingen färdig produkt. Vårt mittfält bestod av tre spelare som inte var tänkta att spela för någon månad sedan. Ett mittfält med Song, Wilshere och Fabregas var nog det vi ville se, men idag var det Frimpong, Ramsey och Arteta som fick gå ut och göra jobbet – något de gjorde. Detta Arsenal är långt ifrån färdigt. Vi har en ung målvakt som startar sin första säsong som förstaval, vi har en mittback som idag gjorde sin debut och vi har ett mittfält som inte kommer att starta många matcher ihop.
Därför är det så oerhört skönt att vi får påbörja denna resa mot att bygga vårt lag med en seger. Vi behövde verkligen detta. Allt annat än en seger hade dragit oss rakt ner i helvetets käftar igen och vi hade fått fundera över hur i helvete detta ska sluta. Vi har än idag ingen aning om hur det ska sluta: Går det åt helvete? Lyckas vi få ihop laget? Men oavsett så har vi åtminstone fått en bra grund att stå på, nämligen tre poäng.
Visst kan man klaga på Gibbs försvarsspel, Ramsey dåliga långboll eller Walcotts snubblande, men den enda chans att denna match kommer att finnas med i historieböckerna är ifall vi startar en lång “unbeaten” svit eller något liknande. Ingen kommer att komma ihåg att vi “bara” fick 1-0 eller att vi inte övertygade. Tre poäng var det som erbjöds på Emirates Stadium idag och det var det vi fick.
_____________________________________________________________________________
Manchesterlagen går som tåget och de flesta har redan bestämt sig för att bucklan går dit. Jag vill mana till lugn och eftertanke och gå ett år tillbaka i tiden. Om jag inte minns helt fel så inledde Chelsea med fem raka vinster, varav alla i princip var storsegrar. Vi vet hur det slutade. Ett lag kan se hur bra ut som helst i fem-sju matcher, men förr eller senare kommer motgångarna och det är då man verkligen ser hur bra lagen är.
Arsenal kommer garanterat inte att få stryk med sex mål igen denna säsong, så vi kan åtminstone trösta oss med att vi redan upplevt säsongens bottennapp.
_____________________________________________________________________________
Jag läser för tillfället en bok om Arsenals tuffaste profiler genom tiderna och det är oerhört intressant. Wilf Copping är en man som spelade för “The Gunners” under 30-talet och han talas det om än idag. Det lär vara han som myntat uttrycket: “Den som går in i en närkamp först och hårdast är också den som kommer ur den helskinnad”. Coppinger kallades för “Iron Man” och när man läst lite om honom är det inte svårt att lista ut varför.
Jag kommer under de närmaste veckorna att nu som då skriva lite om dessa hårda män, eftersom jag finner dem intressanta och vill belysa våra gamla hjältar. Det blir Coppinger, Norris och några andra tuffa killar och jag tror att ni kommer att finna dessa anekdoter läsvärda!
______________________________________________________________________________
Ha en riktigt bra fortsättning på helgen och kom ihåg att Arsenal aldrig släppt in ett baklängesmål med Per Mertesacker på planen!
Nu över till min bok…
3p allt som räknas…jag håller med fullständigt!
Däremot tror jag bucklan hamnar i Manchester och bettade det med mina polare redan innan säsongen. Rooney ger mig många poäng på Fantasy EPL iaf, även om jag skulle föredra att han fastnade i gyttjan, igen..
Vad heter boken i fråga som du läser? =)
“Rebels for the cause” heter boken och är skriven av Jon Spurling. Du hittar den här:
http://cdon.se/b%c3%b6cker/spurling%2c_jon/rebels_for_the_cause-4971284
Cheers Sir
Grymt att du väljer att skriva om gamla “hjältar”, dem lyfts upp för sällan nuförtiden.
Hade varit jättekul om du även skrev om David Rocastle någon gång.